Matthes Rapporterar: Red Bud

Matthes om: Underdogs.

Matthes om: Underdogs.

Halva “Nationals" serien är förbi och färdig och vi börjar nu se mönster utvecklas. Rockstar Husqvarna’s Zach Osborne stretchar ut sin ledning i 250MX klassen och Monster Energy Kawasaki’s Eli Tomac tog precis röda nummerplåten i 450MX klassen, efter att vunnit fyra av de senaste fem heaten. Jag fattar verkligen inte den fåniga tesen att Tomac skulle känna sig pressad och mentalt påverkad över att leda tabellen, men – om han gör bort sig denna helgen så kanske jag börjar ta den knasiga teorin lite mer på allvar.

Nåväl, vi vet redan allt om Tomac, Osborne, Jeremy Martin, Blake Baggett, Jason Anderson och Alex Martin. Dom är Outdoor-seriens stjärnor. Men, jag tänkte ta en liten titt djupare ned i fältet och diskutera dom som i tystnad kör riktigt starkt. All makt åt “The Underdogs"!

Dylan Ferrandis kom hit [Till USA, från MXGP] som en tvivelaktig signering av Star Yamaha för att köra 250MX klassen, och efter en helt godkänd supercross-säsong kraschade han sig ur bägge heaten på Hangtown. Detta innebar att han hamnade långt ned i poängtabellen, men endast en vecka senare vann han ett heat på Glen Helen. Han har varit lite upp och ned under säsongen men man får inte glömma att han ser dom här banorna för första gången, och har redan vunnit det där heatet. Han har imponerat mig, eftersom han varit uppe bland täten en hel del och han kommer vara ännu bättre nästa år.

Hans teamkamrat Mitchell Harrison hade ett tungt Rookie-år, han visade att han kunde köra fort men tyvärr visade han även en hel del krascher. För att vara helt ärlig: Jag var inte övertygad om hans chans att lista ut och fixa sina problem och sluta krascha. Han hade dock den viktigaste ingrediensen, som man inte kan lära ut – rå hastighet. Under 2017 har Harrison lugnat ned sig något och lyckats hålla hojen på hjulen. Han tog precis hem en andraplats i sista heatet på Red Bud, och generellt sett, så har han faktiskt varit konsistent denna säsong. Det pratas inte mycket om honom, men det borde det göra.

Justin Bogle's första och enda vinst kommer vara hans höjdpunkt i år (Suzuki-Racing.com)

Jag tycker att Justin Bogle är en av de stora, och han är femma i tabellen så han är knappast en stor överraskning denna sommar, men han har varit bra. Längre bak i 450MX listan finner vi Rocky Mountain ATV/MC KTM’s Dakota Alix. Alix har aldrig kört 450MX förr och har heller aldrig riktigt gjort mycket i form av resultat (eller fått någon riktig chans hos ett team) i 250-klassen, men som Davi Millsaps ersättare har han varit helt okej. Det här är trots allt 450 klassen, lixom. Alix klättrade sakta men säkeert upp emot topp 10 innan ett horribelt race på Red Bud, men han är troligtvis den bästa föraren du aldrig hört talas om i klassen. Han har åldern på sin sida, chansen på teamet, och resultaten han visat kanske är tillräckigt för att ta honom till nästa nivå.

Privateerföraren Henry Miller kunde inte hålla sin 250F igång länge nog för att backa upp ett bra heat här och där, så han valde att kliva upp till 450MX-klassen för ett par veckor sedan och höll sig nära topp 10. Miller är en privatförare från minnesota som är i bra form, han kanske inte överaskar med galen fart, men han är väldigt jämnt stark. Nu när han äntligen lyckas få hojen att hålla ihop har han åstadkommit fina resultat.

Text: Steve Matthes | Huvudbild: Monster Energy Media/Ryne Swanberg

Best Of
Channels
Senaste